ATT MAN KAN HA SÅHÄR ONT
Ja jag är i liv, fast knappt människa efter vad man fått genomgå idag. Jag jobbade tills 12, sen blev det direkt hem för att ta ut Trixie och hämta upp Älsklingen, eftersom han lovat att köra mig sen länge tillbaka, bara tacka och ta emot. Kan ju säga att jag har tänkt på detta sen jag kom upp på morgonen, om operationen. Fyfan alltså, alla dessa tankar, men nu är det gjort och jag har sjukt ont. Fick lugnande som gjorde att jag fick hjärtklappning och skakningar, så bara lägga sig till rätta för lite lugn innan dom kunde sätta igång med allt. Själva operationen kände jag knappt, sen somnade jag i bilen när vi körde hem, nog för att lugnandet gjorde sitt och att jag släppt att operationen var gjord, vaknade upp i klippan och mådde riktigt dåligt. Helt sjukt vad illamående jag blev ..
När jag väl kom innanför dörrarna här hemma, dröjde det inte förän knappt tio minuter som allt brast för mig, smärtan som jag hade i hela ansiktet var sjukt, tårarna rann och jag fick panik, visste inte vad jag skulle ta vägen, blev sängen direkt, försökte lugna ner mig genom att försöka sova, lyckades inte så bra. Gick upp efter en timme, tog en dusch och la mig i soffan, smärtan är fortfarande kvar fast lättare på något vis, antagligen för att jag vant mig vid känslan, tryck i mit två alvedon och en tramadol nu, så jag hoppas på att lyckas somna när jag väl kommer i säng, är inte riktigt sov trött än, så får låta tabletterna värka innan jag ens tänker tanken på att krypa ner under täcket ..
Innan operationen hade jag gett mig fan på att man skulle tillbaka till jobb imorgon, men nu har jag en aning om jag verkligen ska eller strunta i det, läkaren rådde mig att vila en vecka från allt som har med ansträngningar att göra, men jag brukar inte lyssna eller bry mig, kanske måste göra det denna gången, med all denna smärtan. Kanske för mitt egna bästa?! Jag får se.
Tänkte snart krypa ner under täcket och försöka ge mig på att somna och hoppas på att vakna upp imorgon och må jävligt bra! Kan bara hoppas på det bästa av det hela ..
Godnatt allihopa.
När jag väl kom innanför dörrarna här hemma, dröjde det inte förän knappt tio minuter som allt brast för mig, smärtan som jag hade i hela ansiktet var sjukt, tårarna rann och jag fick panik, visste inte vad jag skulle ta vägen, blev sängen direkt, försökte lugna ner mig genom att försöka sova, lyckades inte så bra. Gick upp efter en timme, tog en dusch och la mig i soffan, smärtan är fortfarande kvar fast lättare på något vis, antagligen för att jag vant mig vid känslan, tryck i mit två alvedon och en tramadol nu, så jag hoppas på att lyckas somna när jag väl kommer i säng, är inte riktigt sov trött än, så får låta tabletterna värka innan jag ens tänker tanken på att krypa ner under täcket ..
Innan operationen hade jag gett mig fan på att man skulle tillbaka till jobb imorgon, men nu har jag en aning om jag verkligen ska eller strunta i det, läkaren rådde mig att vila en vecka från allt som har med ansträngningar att göra, men jag brukar inte lyssna eller bry mig, kanske måste göra det denna gången, med all denna smärtan. Kanske för mitt egna bästa?! Jag får se.
Tänkte snart krypa ner under täcket och försöka ge mig på att somna och hoppas på att vakna upp imorgon och må jävligt bra! Kan bara hoppas på det bästa av det hela ..
Godnatt allihopa.
Kommentarer
Trackback
